De och dem
I svenskan uttalar vi oftast ord som de skrivs (åtminstone om man jämför med språk som engelska). Orden de och dem har dock utvecklats till att uttalas [dåm] och stavas ibland i informella sammanhang dom. Det här leder naturligtvis till förvirring då man mer formellt ska skriva de och dem.
De förhåller sig till dem på samma sätt som pronomenet jag förhåller sig till mig. Följden av detta är att vi kan konstruera ett enkelt minnesknep för att alltid göra rätt, nämligen att prova att byta ut vårt de/dem med jag respektive mig. Om jag låter bäst, så skriv de. Om mig låter bäst, så skriv dem. Tricket är att komma ihåg bokstaven M... det finns ett M i mig och i dem, alltså hör de ihop. Lätt som en plätt!
Exempel:
”Dem ska utveckla en prototyp av systemet” (bör vara de)
”Mötet är hos de” (bör vara dem)
Överkurs: http://computersweden.idg.se/2.139/1.5694
Källa: http://www.his.se/student/stod-i-dina-studier/studieverkstan/sprakstod/enkla-regler/#De%20och%20dem
